Crisis Alpha

Att skapa god avkastning i tider av stora och utdragna börsfall - "Crisis Alpha" eller Krisalfa - är i det närmaste unikt för terminsförvaltning. Det hänger samman med att branschen domineras av trendföljande förvaltare (CTAs) som tjänat på de pristrender som uppstått i tider av finansiell stress.

Historiskt har vinsterna under dessa perioder inte kommit främst från korta positioner på aktiemarknaden. Istället har andra tillgångar och marknader dominerat, där pristrender utlösts av börsfallen. Ett vanligt scenario har varit att den amerikanska dollarn har stärkts, liksom statsobligationer världen över. Ofta har också guldpriset skjutit i höjden samtidigt som priserna på energi - råolja, bensin mm. - har fallit.

Varför dessa pristrender uppstår är föremål för debatt. Nedan anges några faktorer som historiskt kan antas ha samverkat till att ett stort antal aktörer väljer - eller tvingas till - att agera på samma sätt vid ungefärligen samma tid, vilket leder fram till att trender uppstår.

Institutionella restriktioner
Placeringsregler hos institutionella aktörer innehåller ofta likartade begränsningar av risktagande baserat på marknadsvolatilitet, maximalt tillåten förlust mm. I ett krisläge kan detta framtvinga synkroniserade försäljningar av aktier hos flertalet aktörer, vilket ytterligare ökar volatiliteten och en snöbollseffekt kan uppstå.

Allokerings- och instrumentbegränsningar kan vidare hindra aktörer från att agera rationellt genom utnyttjande av t ex derivatkontrakt och råvaror.

Margin/säkerhetsbegränsningar kan försvåra möjligheterna till sk. hedging och framtvinga likvidation av positioner.

Regulatoriska förhållanden
Harmonisering av regelverk, standardisering av riskmätning och detaljreglering av tillåtna handlingsalternativ kan leda till att ett större antal institutionella aktörer tvingas agera på samma vis i ett krisläge. Detta kan öka volatiliteten och bidra till en accelererande prisrörelser.

Marknadsrestriktioner
Likviditetsbegränsningar, uppkomna motpartsrisker samt kostnader och asymmetrier vid blankning kan hämma marknaders sunda funktion och framkalla pristrender då flertalet aktörers handlingsalternativ begränsas.

Beteendefaktorer
Det är väl belagt att sk. ”behavioral biases” - psykologiska faktorer som begränsar förmågan till rationellt handlande - tenderar att spela en större roll i aktörers beslutfattande när finansiell stress inträffar. Bland dessa märks flockbeteende, förlustaversion, ”long” bias mm. som alla kan samverka till att förstärka ett samtidigt och i det närmaste identiskt beteende.

Gemensamt för samtliga faktorer ovan är de reducerar mångfalden, rationaliteten och oberoendet i beslutsfattandet hos aktörer, vilket kan leda till synkront agerande. En följd av detta är pristrender.

Diagrammet nedan visar avkastningen från terminsförvaltning under världsaktiernas nedgångsperioder sedan 1980:

HISTORISK AVKASTNING ÄR INGEN GARANTI FÖR FRAMTIDA AVKASTNING.